Maj var den sämsta månaden för den globala aktiemarknaden sedan den mörka recessionen 2009. De stora statliga underskotten i vissa länder i eurozonen, marknadens rädsla för spridningseffekter och tvivel om den ekonomiska återhämtningen skapade oro på finansmarknaderna.
Aktiekurserna på de utvecklade marknaderna sjönk med 9,9 procent i US-dollar (MSCI World index) och på tillväxtmarknaderna med 9,2 procent (MSCI Emerging Markets index). Dollarn stärktes avsevärt mot euron, så marknadsförlusterna i euro var lägre: -2,6 procent på utvecklade marknader och -1,9 procent på tillväxtmarknaderna. I lokala valutor gick den amerikanska marknaden sämre än eurozonen. Aktieindexet S&P 500 sjönk med 8,2 procent och Dow Jones Eurostoxx 50 tappade 5,7 procent. Japanska Nikkei-index backade med 11,7 procent.
Obligationsräntorna sjönk med 0,36 procentenheter i USA och med 0,29 procentenheter i Tyskland.
Aktier på de utvecklade marknaderna (MSCI World Index) föll åter tillbaka, vilket gjorde juni till den tredje månaden i rad med tillbakagång. Fallet på 3,6 procent var större än den nedgång på 0,9 procent som drabbade börserna på tillväxtmarknaderna (MSCI Emerging Markets Index). Statsobligationer gynnades av ökad riskaversion hos placerarna. För amerikanska 2-åriga obligationerna noterades en ny lägstanivå. Euron stabiliserades gentemot dollarn, medan yenen stärktes. Generellt missgynnades inte råvaror av marknadsrörelserna mot mer säkra tillgångar, i motsats till i maj då utvecklingen för råvaror var svagare.
Särskilt i USA kunde man konstatera att den ekonomiska återhämtningen drabbades av allvarliga motgångar. Aktuella data visar att antalet nya arbetstillfällen växte kraftigt i maj, men de flesta av dessa nya jobb är tillfälliga statliga anställningar i samband med folkräkningen Census 2010. Inom privat sektorn skapades endast 41 000 arbeten, vilket är en påtaglig nedgång jämfört med tidigare månader. Antal nya arbetslösa låg kvar på en fortsatt hög nivå. Vi förväntar oss dock inte att den amerikanska arbetsmarknaden kommer att försämras ytterligare. Företagens inställning till att nyanställa är fortsatt positiv och antalet ordinarie arbetstimmar och övertidstimmar har fortsatt att växa.
Den amerikanska bostadsmarknaden försvagades rejält sedan de statliga skattelättnaderna upphörde. Siffror avseende nybyggnation och försäljning av bostäder tyder på en andra nedgångsperiod (en så kallad double dip), men bostadspriserna har legat kvar på en hyfsat stabil nivå. Den svaga utvecklingen på arbets- och bostadsmarknaden kan göra att tillväxten i konsumtionen dämpas. ISM Manufacturing Index, som speglar stämningen i den amerikanska tillverkningsindustrin, föll kraftigare än väntat i juni.
Det kom dessutom tecken från Kina som fick analytikerna att ifrågasätta styrkan i den globala återhämtningen. Flera kinesiska nyckeltal tyder på en långsammare tillväxttakt. Vår bedömning nu är att detta ska uppfattas snarare som en välkommen nedkylning av ekonomin än en mer allvarlig nedgång.
I Europa dominerades nyheterna av de statsfinansiella problemen. Räddningspaketet på 750 miljarder euro riktat till stater med svaga statsbudgetar, förmådde bara under en kort tid att minska riskspreadarna på grekiska, portugisiska, irländska och spanska statsobligationer. Det kan finnas flera skäl till detta.
För det första är villkoren okända för de lån som programmet omfattar. För det andra har marknaderna alltmer insett att de inblandade länderna står inför uppgiften att minska budgetunderskotten i en aldrig tidigare upplevd omfattning. Grekland måste genomföra gigantiska nedskärningar eller höja skatterna och trots det kommer förhållandet mellan statsskuld och BNP att hamna nära 150 procent. Hotet i form av inställda betalningar ligger alltså kvar. Enligt vår uppfattning kan man ifrågasätta om stödpaketet är tillräckligt stort och om det kan åstadkomma något annat än en fördröjning av problemen. För det tredje kan visserligen en statsfinansiell åtstramning vara nödvändig och gynnsam på lång sikt, men det finns risk för att den påverkar den sköra återhämtningen i Europa negativt. I princip alla EU-ländernas regeringar har presenterat mer eller mindre drastiska åtgärdspaket.
Slutligen har krisen spridit sig till bankerna. Den okända exponeringen gentemot statsskulderna har fått marknaden för affärer mellan bankerna att gå i stå. Bankerna lånar mest från ECB och placerar även rekordstora kapitalbelopp hos centralbanken. Det här mönstret kan skada kredittillväxten i euro-området.
