Marknadsläget, oktober 2010

Förhoppningar på nytt stödprogram i USA
Det dominerande temat på finansmarknaderna i oktober var förhoppningarna om ytterligare penningpolitiska stimulansåtgärder från Federal Reserve. Som en fortsättning på det framgångsrika septemberresultatet fortsatte aktierna till en början att stiga, men mot slutet av månaden hade Feds extrastöd till stor del diskonterats och aktiemarknaderna rörde sig sidledes. Obligationsräntorna höll sig kvar på låga nivåer.

Den 3 november meddelade Fed att de kommer att stödköpa 600 miljarder US-dollar fram till slutet av andra kvartalet 2011, vilket var något över marknadens förväntningar som låg på 500 miljarder. Beloppet motsvarar cirka 75 miljarder US-dollar i månaden och är utöver de 35 miljarder US-dollar per månad som centralbanken återinvesterar från avbetalningar på lån. Fed har öppnat för att köptakten kan komma att justeras utifrån hur ekonomin utvecklas.

Kommer Feds policy att köpa amerikanska statsobligationer och på så sätt pumpa in mer pengar i ekonomin att fungera? Denna andra omgång av kvantitativa lättnader, även kallad ”QE II”, bör leda till lägre räntor på statsobligationerna som ligger till grund för andra utlåningsräntor. Lägre statsobligationsräntor bör också innebära att investerarna väljer att gå över från denna mer säkra tillgångsklass till mer riskabla investeringar som företagsobligationer eller aktier. Denna typ av investeringar bör även kunna ge högre ekonomisk tillväxt genom lägre räntor och positiva förmögenhetseffekter.

Inga enkla lösningar troliga
När Fed i slutet av augusti för första gången nämnde en möjlig ”QE II”, reagerade finansmarknaderna enligt skolboken: riskfyllda tillgångar steg och räntorna på statsobligationer föll. Feds varningar om möjliga negativa effekter av detta stödprogram, som minskat förtroende för centralbanken eller högre inflationsförväntningar, borgar för att centralbanken kommer att anta ett försiktigt förhållningssätt och ta ett steg i taget. Man kan då alltid öka tempot om det skulle behövas.

Vi är skeptiska till vilka effekterna kommer att bli av ”QE II” eftersom vi inte anser att räntorna utgör det största hindret för ekonomisk tillväxt. Akademisk forskning har visat att ekonomier brukar växa ungefär en procent långsammare efter en finanskris än före. Tillväxten i USA var i genomsnitt 3 procent under årtiondet före den senaste krisen, så en tillväxt på 2 procent i genomsnitt under de närmaste åren verkar trolig. När en extremt expansiv penningpolitik förs i ett klimat som präglas av skuldminskning, så tror vi inte att den gör så stor skillnad.

ECB kan behöva släppa på tyglarna igen
Den största effekten från ”QE II” kan komma att märkas på exporten, som en följd av att US-dollarn fallit rejält mot euron, yenen och andra valutor. Detta har fått Bank of Japan att starta en egen omgång extra stimulansåtgärder. ECB har däremot fortsatt att leta efter ett sätt att avsluta sin mycket stimulerande penningpolitik.

Med tanke på den senaste tidens återhämtning i eurozonen, så har centralbanken varit nöjd med de högre interbankräntorna då bankernas behov av betalningsberedskap från ECB har minskat. Mot bakgrund av att viktiga nyckeltal i eurozonen har försvagats, tillväxten i regionen är ojämn och att den starka euron skulle kunna dämpa den exportdrivna återhämtningen, så tvivlar vi dock på att ECB kan fortsätta på den vägen.

Dollarns fall har ökat spänningarna i världen och fått flera tillväxtländer att försöka hindra att deras valutor stiger. Frågan behandlades av finansministrarna på ett G20-möte nyligen, men det återstår att se om receptet kommer att följas. För närvarande ser vi de handelspolitiska spänningarna som en liten risk, men med potentiellt allvarliga följder.